Ett riktigt skitinlägg

April 28, 2014, 5:12 am

Förr bestod tågens toaletter bara av en toastol och ett rör rakt ut i fria luften. Fördelarna var att det gav näring till växtligheten och systemet var oerhört driftsäkert! Riktigt kalla vinternätter kunde det frysa till i röret, men det var bara att ge det en spark så fungerade det igen. Nackdelarna då? Ja, förutom kalldrag i rumpan så var det naturligtvis inte så hygieniskt att bara släppa ut fekalierna på banvallen. Banarbetare som stod utmed spåren kunde ibland få en ovälkommen dusch och den personal som skulle reparera tågen kunde också finna både det ena och det andra på boggier och underrede...

Ni som åkte tåg på den tiden kanske kommer ihåg en liten skylt där det stod: "Använd ej klosetten när tåget gör uppehåll på station". Det fanns naturligtvis en anledning till skylten.

En annan konsekvens av detta system var när vagnarna skulle transporteras med tågfärja mellan Helsingborg-Helsingør eller Trelleborg-Sassnitz. Då var det viktigt att tågpersonalen låste alla toaletter innan vagnarna rullade på färjan.

På bilderna ovan från Sveriges Järnvägsmuseum ses ett par varianter av den klassiska tågtoaletten. På en metallskylt stod följande: "Upplyft först båda locken mot väggen. Nedlägg därefter det undre, om så erfordras" eller en annan variant: "Fäll först upp båda locken. Fäll därefter, om så erfordras, åter ned det undre"

När man var klar med sitt ärende nyttjade man naturligtvis handfatet.

Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Nästa steg i utvecklingen blev vattenklosetten. Nu trampade man på en pedal när man var färdig och vatten spolade ut det man åstadkommit. Fortfarande släpptes avfallet rakt ut i Guds fria natur.

Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

På 60-talet fanns det i vissa vagnar speciella barnkupéer. Här fanns toalett med bl.a. skötbord och potta!

Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

1969 provade man ett slutet system där fekalierna samlades i en tank under vagnen.

Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

1972 var det äntligen dags att introducera vaccumtoaletten på tågen.

Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Det var Elektrolux som levererade och här ser vi Elektrolux VD Hans Werthén och SJ:s Generaldirektör Lars Pettersson i Hagalunds depå.

Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Till att börja med hade man mobila tömningsanläggningar

Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

...men senare byggdes stationära anläggningar i bl.a. Stockholm, Göteborg och Malmö. Bilden är från Hagalunds depå i Stockholm 1976. Det var rejäla maskiner på den tiden. Idag är själva vaccumsugen centralt placerad och det är endast slangar och manöverlådor vid spåren.

Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Icke att förglömma är sovvagnarnas porslinspotta som fanns innanför luckan under handfatet. Den fanns kvar ganska länge och jag minns den väl från familjens resor med nattåg på 60-talet. Pottan spred ofta en förfärlig stank i sovkupén och jag tror inte den är saknad av någon.

Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Idag har naturligtvis alla tåg vaccumtoaletter med slutna system.

↧

Året om med SJ

April 29, 2014, 12:19 am

≫ Next: Kungsporten och Kallebäcks källa

≪ Previous: Ett riktigt skitinlägg

"Kom ihåg, att SJ för underhåll och drift alltid köper svenska varor, när sådana kunna finnas att för ändamålen tillgå. SJ betalar därvid som regel ett högre pris än vad köp från utlandet behövde betinga - allt i syfte att gynna svenskt produktionsliv".

SJ 1937

"Använd Ni i gengäld SJ för Edra resor och transporter. SJ utför nu sitt trafikarbete till 80 % med drivkraft från landets egna vita kol; på SJ löpa endast svenskbyggda lokomotiv; alla SJ vagnar äro svenskbyggda. -Genom att anlita SJ gynnar även Ni svensk produktion. Genom att anlita SJ gynnar Ni Er också själv och Edert företag som skattebetalare. SJ är hela nationens egendom. Varje svensk är delägare i statsbaneaffären. Varje svensk har ett eget intresse av dess framgång eller motgång. Varje kronas inkomst för ett till densamma uppdraget transportarbete går praktiskt taget helt till lättande av bördan för landets skattebetalare".

SJ 1934

↧

Kungsporten och Kallebäcks källa

April 29, 2014, 11:19 pm

≫ Next: Carina mc-kaross

≪ Previous: Året om med SJ

Göteborgarna fick sitt första vattenhämtningsställe 1787. Det var en "fontain" strax innanför Kungsporten och vattnet kom från Kallebäcks källa. Kungsporten, som var en del av Göteborgs stadsmur, låg vid nuvarande Kungsportsplatsen. Den fungerade som kontrollplats för folk och gods som skulle in i staden och här fick man även betala tull. Det fanns även en vindbrygga mot landsvägen söderut. Det gjordes flera försök att bevara Kungsporten åt eftervärlden men tyvärr revs byggnaden 1837.
Också Kungsportsavenyen, eller Avenyn som den oftast kallas, har fått sitt namn efter Kungsporten.

Kungsporten från utsidan.

Porten från insidan.

Det andra tappstället för vatten anordnades vid Domkyrkan 1789. Två tappkranar fanns på kyrkans södra vägg mot Kungsgatan. 1816 flyttades denna fontän till Vestra Hamnen och försågs med nytt källhus. Källhuset finns fortfarande kvar vid Västra Hamngatan men flyttades närmare Domkyrkan när kanalen fylldes igen 1903 samt vid högertrafikomläggningen 1967. Vattenleveransen från Kallebäck upphörde 1967.
Så här såg Västra Hamngatan ut innan man fyllde igen kanalen. Källhuset till höger i bild.

.

Domkyrkokällan 1937.

Domkyrkokällan april 2014. Fortfarande rinner det vatten, men det kommer nu från Göteborgs stads vattenledningsnät.

Kör man Riksväg 40 från Göteborg mot Borås kan man på vänster sida av Kallebäcksbacken se Kallebäcks källa. Här gick tidigare Riksväg 5 som var en smal, krokig och brant väg som kallades Kallebäcks lider. Den heter idag Gamla Boråsvägen och börjar nu vid Kallebäcks f.d. skola, går förbi Kallebäcks källa och vidare ut mot Delsjömotet.

Kallebäcks källa 1920

Kallebäcks källa, eller Gustafs källa som den också kallas, var en del av Göteborgs första stora vattenanläggning. Så här skrev rådmannen Laurentis Böker 1692:

"Den uppspringer utur hårda sandbacken med mer än tio ådror, som continuera, uppspringa och flyta natt och dag...dessa ligga högre än spitzen af kyrktornet här i Götheborg."

I mitten på 1700-talet var dricksvattenförsörjningen ett problem för göteborgarna. Det var ont om rent dricksvatten och vatten transporterades i tunnor bland annat från Kallebäcks källa.
Redan 1714 föreslog Stadsbyggmästaren Jacob Feigel att källans vatten skulle dras till staden, men projektet blev inte verklighet förrän på 1780-talet. Ledningen anlades under åren 1785-1787 och bestod av urholkade och nergrävda trästockar av asp, fur och ek.
Arbetet leddes av skotten Andrew Blackwood. Vid källan murade han upp ett brunnshus som bestod av en cistern av gråsten och över den en välvd, jordfylld överbyggnad.

Tittar man in genom den gallerförsedda dörren ser man själva cisternen och ovanför dörren finns en inskription, A Blackwood anno 1787.

På väg från ett stadsbesök i Göteborg 1787 besökte kung Gustav III källan och invigde vattenledningen. Vid invigningstillfället passade Göteborgs borgmästare Daniel Pettersson på att "i nåder" få kalla källan för Gustafs källa, vilket beviljades.
Två dagar efter invigningen släpptes vattnet på. Ledningen gick de 4,8 kilometrarna till en rundbyggd vattencistern av trä med en provisorisk fontän vid Kungsporten där göteborgarna kunde hämta sitt dricksvatten. Två år senare förlängdes ledningen och då kunde man även hämta vatten i Domkyrkans mur mot Kungsgatan.

Hela stockledningssystemet renoverades 1866 och i slutet av 1860-talet fanns det vatten från Kallebäcks källa i 15 allmänna vattenposter och hos 15 enskilda konsumenter, bland annat hos apoteken Kronan och Enhörningen. 1881 ersattes de gamla ledningarna av trä med järnrörsledningar.

1801 restes en minnessten över invigningen av källan och besöket av Gustav III.

Vid källans 150-årsjubileum 1937 anordnades en repris av invigningsceremonin, denna gång med Gustaf V. Då tillkom också inskriptionen "Gustaf" på minnesstenens fundament.

1881 byggdes en vattenreservoar i närheten av källan. Reservoaren bestod av en järncistern som rymde 300 m³ och den var placerad i en rund byggnad av rött tegel. Konstruktör var civilingenjör Johan Gustaf Richter, som var byggnadschef i Göteborg med ansvar för bland annat vatten- och avloppsfrågor.

Vattenreservoiren 1922

Samma byggnad april 2014.

Strax intill vattenreservoaren och bara några meter från motorvägen ligger Kallebäcks gamla skola. Den lilla röda stugan är en av få bevarade landsortsskolor från 1800-talet och innehåller ett klassrum och en lärarbostad med ett rum och kök. Den byggdes av rivningsvirke från Örgryte Fattigfriskola som revs när Västkustbanan skulle dras fram. När skolan invigdes den 1 februari 1885 hade den 51 elever. Vid stängningen den 1 juli 1974 gick endast 13 elever i skolan.

↧

Carina mc-kaross

May 2, 2014, 9:05 am

≫ Next: Slut!

≪ Previous: Kungsporten och Kallebäcks källa

Vill Ni sitta väl skyddad för väder och vind ska Ni satsa på en elegant Carina mc-kaross. Passar även på mopeder!

↧

Slut!

May 2, 2014, 1:05 pm

≫ Next: Ny blogg!

≪ Previous: Carina mc-kaross

Mellerud, gamla sträckningen innan Erikstadssvängen byggdes.

Allt har ett slut, så även PerrasMotorNostalgi. Efter snart tre år, över 2000 inlägg och drygt 440.000 sidvisningar känner jag att det räcker nu. Det tar mycket tid och nu när jag i dagarna firar min 60-årsdag är det dags att gå vidare i livet. Som lokförare på SJ kan jag gå i pension vid 60, och den förmånen tänker jag utnyttja. Eftersom jag fortfarande trivs väldigt bra med lokföreriet så kommer jag att fortsätta som timanställd, men då är det jag som bestämmer när, och hur mycket eller lite jag vill jobba. Härligt!
Från den 1 juni kommer jag att köra på timmar för Götalandståg och kanske också för SJ.

Förhoppningsvis blir det nu också mer tid för fotografering, ett av mina intressen. Som en födelsedagspresent till mig själv har jag investerat i en ny kamera. Eftersom jag varit väldigt nöjd med min Sony NEX-5N så blev det en uppgradering till NEX-6. Den har det jag saknat på 5:an, nämligen en riktig sökare, inbyggd blixt och en riktig ratt för de vanligaste inställningarna. Som gammal gubbe tycker jag det är lite bökigt när alla inställningar ligger i menyer.

Bloggen startade jag som ett projekt som från början var tänkt att handla i första hand om 70-talets motorcyklar. Det spårade ur direkt och idag spretar den åt alla möjliga håll. Det gör också att namnet inte riktigt stämmer överens med innehållet. PerrasMotorNostalgi får ligga kvar tills vidare, men kommer inte längre att uppdateras.
Kanske återkommer jag i någon form till hösten men nu ska Perra köra motorcykel, resa, fotografera och njuta av livet. Det gäller att ta vara på den tid som är kvar!

Till alla er som följt med på resan vill jag säga ett stort tack! Ett tack också för alla mejl, kommentarer och personliga möten under åren som gått.

Ha en riktigt bra sommar! Kanske syns vi på något motorevenemang.

Titta gärna in på bloggen Turistbuss N200 där jag är en av bloggredaktörerna.

↧

Ny blogg!

March 15, 2015, 1:26 pm

≫ Next: Taxi, var god dröj!

≪ Previous: Slut!

Efter snart ett års välbehövlig vila från bloggandet har nu intresset så sakteliga vaknat till liv igen och jag har startat upp en fortsättning på PerrasMotorNostalgi. Den heter Perrabolo och de som tidigare följt denna blogg kommer att känna igen sig på den nya. Samma typ av innehåll, bara ett nytt namn. PerrasMotorNostalgi får ligga kvar tillsvidare, men några nya inlägg kommer inte att publiceras.

Välkomna över till:

Perrabolo

↧

Taxi, var god dröj!

April 9, 2014, 2:20 pm

≫ Next: Kadett-vecka och lite Chevrolet

≪ Previous: Ny blogg!

Att stå i taxikö en bister vinterdag i Uppsala 1954 var nog inte så kul. Innan taxi avreglerades var det ständiga svaret i telefonväxeln "Taxi, var god dröj", och dröja fick man... Idag är det ingen brist på taxibilar i storstäderna, men man får passa sig noga så man inte blir blåst. En resa som med Taxi Göteborg kostar 300 kr kan med någon av friåkarna kosta det tredubbla!

London-taxin, taxibilarnas taxibil! Några av dessa hittade tydligen till Sverige, men Ostermans kan inte ha sålt många. Modellen FX4 tillverkades i stort sett oförändrad mellan 1958-1997. 1971 fick bilen en dieselmotor på 2,5 liter och bilen i annonsen har en 2,2 liters motor. Alltså bör annonsen vara från före 1971.

Droskägarna föredrog tysk kvalitet och då gärna Mercedes.

Mercedesbilar i Stockholm 1959.

Kvinnlig taxichaufför i Stockholm.

Taxi-stationen utanför Stockholms Central 1961.

Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Två Ford Taunus 17M varav den ena är sprillans ny med röd interimskylt. Året är 1966.

Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

En bild från Stockholms Central 1967-68.

1971 såg det ut så här i taxikön utanför Centralstationen.

Snygg Plymouth-taxi i Stockholm.

Bild: Stockholmskällan

Taxi-Kapitän mellan DKW och Chevrolet i Stockholm på 60-talet.

Bild: Stockholmskällan

Och kolla här, en gul Checker i Stockholm 1977.

Foto: Jan Claesson

Volvo 144 vid en taxistolpe i Kallhäll 1971.

Stor amerikansk taxibil och liten tysk BMW Isetta i Järna i slutet på 50-talet.

Foto: Thore Johansson

Uppdatering: Taxin ovan är en Ford Custom -59.

Triss i Opel Kapitän vid Mariatorget i Stockholm. De två främre är -57:or och den bakre en -58/-59.

Foto: Jan Claesson

Huddinge Bilstation med Shell-mack, Centralcafeet och Svalbards frisersalong. Med tanke på gengasaggregaten är det 1940-45.

Freden har kommit och gengasaggregaten behövs inte längre.

Stuvsta Bilstation med Shellpump på 30-talet.

Taxibilar i Stuvsta ett antal år senare.

Nacka taxistation i Järla 1957.

Bilstation Råsunda 13 och året är 1943.

Två taxiregistrerade Phänomobiler på Djurgården1913.

Bild: Staffan Benedictsson massingnickel.se

En Plymouth i Uppsala 1968.

Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Elegant Chrysler av 1947 års modell hos Taxi Lidköping någon gång omkring 1960. Taxiförare Karl Magnusson poserar stolt framför bilen.

Bild: Olle Norrman lidköpingsnytt.nu

Taxi Halmstad utanför järnvägsstationen. Här är det gengas och vedsäckar som gäller.

Färila Bilstation i Hälsingland 1949.

Bild: sockenbilder.se

En Hudson Hornet hos Taxi Nyland i Ångermanland.

Bild: kramforsbygder.com

Taxi Borlänge vid Nya Bilstationen 1934.

1955 såg det ut så här i Borlänge.

IC-macken och Taxi i Lysekil 1957.

Bild: Bohusläns Museum Foto: Alvar Clevfors

Orsa Bilstation 1933.

Höganäs Taxi fick stadsvapnet på sina bilar 1962. På bilden ses chauffören Ernst Larsson montera den nya skylten.

Bild: Höganäs Bildarkiv

Höganäs första kvinnliga taxichaufför, fru Anna-Lena Eklund år 1964.

Bild: Höganäs Bildarkiv

Uddevallas första kvinnliga taxichaufför, Ingeborg Nicklasson år 1963.

Bild: Bohusläns Museum Foto: Arne Andersson

Taxi utanför Grand Hotell i Norrköping.

Taxistationen vid Helsingborg Central 1954.

Enångers taxiflotta bestod i mitten på 50-talet av Chevrolet och Plymouth.

Tre bilder från Taxi Långshyttan.

Bild: langshyttan.nu

1948 körde Taxi i Kolbäck en elegant De Soto -47

1958 var det Pontiac -57 som gällde

...och 1963 kördes Pontiac -62.

En körning till eller från det lilla fiskeläget Ålabodarna som ligger 13 km norr om Landskrona. Året är 1966. Bilmärke?

Uppdatering: Bilen ovan är en Ford Country Sedan 1962.

Lysekils Taxi 1957.

Bild: Lysekils Bildarkiv

Avesta Taxi.

Bild: avestabilder.se

Stolt taxichaufför i Landskrona 1952.

En Volvo från Visby Taxi med bakhängt gengasaggregat och uppfällbart bagageräcke framtill.

Tranås taxi körde Mercedes

...medan man i Linköping 1970 föredrog Opel.

Bild: bild linköping

Två vackra taxibilar i Borås 1910. Den ena är en P-registrerad Scania 1910 och den andra en A-registrerad Renault 1908.

Bild: Staffan Benedictsson massingnickel.se

Här är ovanstående Renault parkerad på Österlånggatan i Borås.

1957 började Kiruna Taxi köra Citroën. Den goda värmen, framhjulsdriften och möjligheten att höja och sänka bilen gjorde den populär.

Bild: Eskil Dahlberg

Saab gjorde också försök med taxibilar, men succén uteblev.

Volvo hade sina stora droskor men när produktionen lades ner stod de volvotrogna droskägarna utan lämpliga fordon.

Tre Volvo-droskor framför det gamla flygledartornet på Torslanda.

Min vän Anders M:s droska som bl.a. varit med i filmenMonica Z.

PV:n och Amazonen var för små, men när 144 kom började Volvo rulla som taxibilar igen. Man tog t.o.m. fram en gul/svart specialmodell för taxibruk.

1977 utlyste Museum of Modern Art i New York en tävling. Det gällde att ta fram ett praktiskt taxifordon som skulle passa för en storstad. Volvo tog då i samarbete med Coggiola fram detta förslag som hade en dieselmotor på 70 hk och var framhjulsdriven.

Uniformsreglemente 1965. Då var det minsann ordning och stil på chaufförerna!

Som avslutning blir det en bild från Baltimore med en glad kvinnlig taxichaufför på tre hjul!

↧

Kadett-vecka och lite Chevrolet

April 8, 2014, 1:47 pm

≫ Next: Floda-Tåget

≪ Previous: Taxi, var god dröj!

Hos Emil Nilsson Bil AB i Landskrona var det 1963 test-vecka för nya Opel Kadett. Man var också återförsäljare för Chevrolet och Buick.

Bild: Landskrona Museum Foto: Anders Hilding

Opel Kadett, rent tekniskt sett. (Klicka för större bild).

Bild: Lempas Blogg

Företaget hette tidigare Emil Nilssons Automobilaffär. Här står en ny Chevrolet med interimskylt klar för leverans år 1925.

Bild: Landskrona Museum

Chevrolet 1925.

↧

Floda-Tåget

April 6, 2014, 2:01 pm

≫ Next: Riktig lycka är...

≪ Previous: Kadett-vecka och lite Chevrolet

Floda-Tåget varje sön- och helgdag ut till vackra sport- och promenadplatser. Inte klockan 10.00, utan klockan 10 precis!
En annons från Statens Järnvägar år 1932.

Tag plats! Stäng dörrar och grindar! Nu följer vi med på denna resa i då- och nutid och njuter av Mjörns och Sävelångens, Färgens och Ömmerns vackra nejder.

Så här såg det ut på Göteborgs Central på 30-talet. På spår 3 står ett elektriskt motorvagnståg X3a. Dessa tåg gick i Göteborgsområdet fram till 1939 då de flyttades till Malmö. På spår 4 står ett persontåg med ånglok och på spår 6 ett persontåg med okänd dragkraft..

Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Samma vy april 2014. På spår 6 står nu SJ:s tvåvåningståg X40 och på spår 3 och 4 SJ:s snabbtåg X2000

Floda station 1935. På den tiden fanns förutom stationshus med godsmagasin också en trevlig liten kiosk och ett ställverk.

Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Floda station 2014. Ställverksbyggnaden är borta och nu är det en fjärrstyrd pendeltågsstation. Tåget är ett av Västtrafiks nya pendeltåg X61 tillverkat av franska Alstom.

Stationen i Norsesund 1935.

Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Norsesunds pendeltågsstation 2014. Bangården är borta och det gula stationshuset är nu restaurang "Stationen Norsesund".

Stationshuset och det gamla godsmagasinet.

Naturligtvis hade stationen ett ställverk och det var beläget på andra sidan av bangården vid sjön Sävelångens strand.

Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Ställverket är rivet, men grunden finns fortfarande kvar.

Västra Bodarne år 1935.

Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Anhaltstationen Vestra Bodarne.

Västra Bodarne april 2014. Något stationshus finns inte längre, nu är det bara Västtrafiks väntkurer.

Det lilla gula huset var tidigare postkontor men när det lades ner blev det pizzeria. Nu verkar huset stå tomt.

Går vi ner mot sjön Mjörn, kan vi beskåda vackra Villa Sommarro.

Sugen på en glass? Tyvärr, kiosken är stängd...

Så kommer vi till resans slutmål Alingsås. Stationshuset, byggt 1857, med ställverket till vänster i bild. Notera den lilla trevliga kiosken bakom flaggstången! Bilden är från 1935.

Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Alingsås 2014.

Vi lämnar stationsmiljön och tar en promenad in mot Alingsås centrum. Först passerar vi museiparken. Huset till höger är Alströmerska magasinet som 1731 uppfördes avJonas Alströmer, mannen som sägs ha infört potatisen i Sverige.
På Lilla Torget står bussarna.

Notera den trevliga kiosken!

Fortsätter vi sedan framåt på bron över Lillån kommer vi till Stora Torget.

Stora Torget någon gång på 50-talet.

Stora Torget 1948.

Foto: Daniel Bruno

Så avslutar vi resan med en promenad till Nolbygårds Ekobageri & Kafé. Här blir det fika i en klassisk gammal rälsbuss. Vi väljer bland alla godsaker som produceras hos Lasse Bagare och tar med det ut till rälsbussen tillsammans med en kanna kaffe!

↧

Riktig lycka är...

April 7, 2014, 4:38 am

≫ Next: Smör

≪ Previous: Floda-Tåget

...en Volvo PV Sport med B18 och dubbla SU-förgasare!

↧

Smör

April 8, 2014, 2:51 am

≪ Previous: Riktig lycka är...

Nu har forskningen kommit fram till att smör inte är farligt för hjärtat och t.o.m Livsmedelsverket har fått vika ner sig. Härligt, nu kan vi smörälskare äntligen njuta utan dåligt samvete!

↧